Ritualer/tillbedjan

Ett otal ritualer figurerar i shamanernas repertoar. En del innefattar blodsoffer för att blidka demonerna och få dem att vända deras blickar ifrån svartbloden för en tid. En del för att rena personer eller föremål från elaksinnade andar, vissa av dessa väldigt smärtsamma och destruktiva. Andra ritualer har att göra med att kontakta andar och väsen för att få reda på vad som komma skall. Det mesta finns, kan man kort och gott påstå. Heltäckande i den här frågan är dock att Shamaner tenderar att göra det hela väldigt effektfullt med rök, eld, mäktiga stämmor och konstiga ljusspel för att ytterligare trygga sin makt i klanen, för alla vet ju att det gemene svartblodet fruktar mystik och andra ting som är svåra att sätta fingret på.
Ceremonier
Svartblodens årliga ceremonier är fåtaliga och varierar i form och funktion mellan klaner och stammar. Det är en känd, som de flesta svartblodsstammar praktiserar: Varje år firas den s.k. Nyårsceremonin, det är en färgstark upplevelse som innefattar rikligt med mat åt dem allra flesta och vagnslass med drank. Denna fest är obligatorisk för alla grupper som inte är i fält. Den innefattar blodsoffer, frosseri och i dem flesta fallen blodsgång. Men denna fest är inte bara en fest då alla svartblod får ha det bra, ett stort och visst allvar ligger bakom det hela. På denna fest har nämligen varje orch rätten att utmana sin ledare i blodsgång. Det är det enda tillfället där ett svartblod kan utmana och ta livet av sin överman utan att riskera några som helst konsekvenser.
En annan stor ceremoni som är lika uppskattad, om inte mer, är Za Gashpau Drau. Denna högtid varar i tre dagar och firas under höstmånaderna, då svamparna är som flest och dranken blir som starkast. Under denna tid träffas grupper och stammar för att fira med rejält festande. Dryckestävlingar, blodsgångar samt utbyte av drankrecept är det som kännetecknar Za Gashpau Drau. Från början var det endast en dag men har med tiden förlängts till tre dagar då dranken inte var slut efter blott en dag.
Religon och tro
När en varelse börjar tänka så börjar varelsen till slut att filosofera. För varje tanke läggs en vision upp och till slut läggs rädsla för det okända in i leken. Genom den processen börjar en tro att byggas upp.
Svartblod är i regel vidskepliga kreatur och de flyr gärna för det okända. Deras religiösa maktpelare, shamanerna, spelar gärna på dessa vidskepligheter. De gör det för att få utökad makt och ligga högt i hierarkins ”sparka nedåt” stege .
Den tro och religion som praktiserar bland svartbloden handlar om andar och inte om gudar. Andarna antas ibland ta en humanoids gestalt, en del med djurhuvuden, andra med vederstyggliga demoniska anleten. Ett antal andar anses vara väsen som inte går att se eller ta på.
För att hedra andarna finns det enkla ritualer och cermonier. Merparten av andarnas skäl till existen handlar om fruktan från svartblodens sida. Ett fåtal handlar om hopp och några handlar om njutning.
Kunskapen om dessa andar kommer från shamanerna. Shamanerna är oftast de som tillverkar symbolerna för de olika andarna och även tolkar andarnas tecken när någon ande vill förmedla något. Flera av andarna som tillbes härstammar från svartblodens tidigaste historia och bortom den. Det är allmänna andrar som de flesta känner till, men för den delen så tillber inte alla dessa.
För den gemena orchen så är den största användningen för deras tro att helt enkelt ha något att svära över när ingen annan finns att skylla på. Religiös hysteri och absolut hängivenhet till någon kult är en sak som nästan är okänd för svartbloden. Det har funnits ett fåtal kulter som letts av karismatiska shamaner som lett till någon form av religiös hysteri men de är få och betecknas mest som extrema undantag.
Oftast så har svartblodet flera andar den ger gåvor eller svär över, beroende på omständigheter och vad han behöver.