Khapûl (Illvättar)

Khapûl betyder illvätte. Khapûler är inte släkt med orcher på något sätt. De härstammar inte heller från något av de övriga vätteraserna heller. De är en egen ras.
Illvättar är små varelser och illistiga. De är modiga när de behöver vara det men är inte dumdristiga.
De bär praktiska kläder i läder och tyg. Flertalet khapûler bär läderstövlar och rasen är ypperlig som spejare, bågskytt eller lönnmördare. Khapûler bär sällan rustningar. Ifall de bär rustningar så är det läderharnesk och liknande lätta skydd.
Man kan lätt känna igen en khapûl genom att rasen är liten och slank, deras spetsiga näsor och långa öron samt deras sätt att föra sig. Att kalla en khapûl för skogsvätte är en grov förolämpning, likafullt är det nästan en grövre förolämpning att kalla en khapûl för en dagalush.
Intelligens: Khapûlen är i regel ganska intelligent. Deras hjärna är kapabel till att hantera information och minnas den. Det är oftast khapülen som kan riktig magi bland svartbloden.
Hudfärg: Svart med grå toning.
Ålder: En Illvättes liv är kantat med intrigspel och lönnmord. Där av är deras livstid i allmänhet ganska kort. Endast de riktigt skickliga överlever den hårda vardagen. I Teorin kan en Illvätte bli över 300 gammal, dock så är det få som överstiger 100 år.

Samhälle
Den största skillnaden mellan Orchers och Illvättars samhällen är troligen att orcherna oftast styr med styrka. Där styr oftast illvättarna med intellekt och slughet. Orcher litar på råstyrka och våld och tar oftast ut dig utan någon större förvarning och då oftast med ett gammalt hederligt frontal anfall. Illvättarna väntar istället, och slår till när du är som svagast.
Vad gäller organisation så är det ganska mycket vanligare med större samlingar illvättar på samma ställe än med orcher.
Illvättar tenderar att centralisera hela sitt samhälle till en punkt med en ledare som styr över hela samhället.
Illvättar är ypperliga p.g.a. deras mer eller mindre medfödda förmåga att smyga bra, samt deras goda syn, deras utvecklade hörsel och utomordentligt bra luktorgan.
Fallet när illvättar tar till sig orcher är ganska ovanligt. Det finns tider då dem två raserna allierar sig och strider mot samma mål, men dessa är dock fåtaliga. Det fanns till exempel gott om illvätte spejare och lönnmördare bland Dovboshs orch härar när de invaderade Artaria.
Oftast finner man illvättar högt uppe i bergen i gruvor där de bygger sina samhällen. Det sägs att det finns flera städer som de har byggt upp men ingen vet riktigt var de ligger.

De äldre i samhället
Äldre khapûler har stor makt på grund av deras livserfarenhet. Oftast drar sig en äldre khapûl sig tillbaka och blir rådgivare eller lärd inom samhället. De yngre får roa sig med krigiska nöjen.

Vanliga yrken i ett illvätte samhälle
En illvätte kan ta sig nästan vilket yrke som helst. Här följer ett utdrag över några av dem.
Jägare:
Fäller villebråd och placerar ut fällor. Förser stammen med kött.'
Samlare:
Allt som kan plockas från marken eller buskar/träd är samlarens område. Bär, frukt, svamp, ved och rötter är vanliga införskaffningar.
Gruvarbetare:
I och med förökning inom bofastas samhällen behövs det byggas ut. Och gruvarbetarens uppgifter ligger däri, men den skaffar även fram guldmalm och ädelstenar i sitt arbete.
Smed:
Framställer vapen, rustningar och redskap. Smeden är en oftast en konsnär inom sitt gebit. Khapûler tycker om att ha utsmyckade vapen och rustningar och redskap. Smeden är oftast dyr i drift har ofta flera privilegier.
Shamanen:
Utför ceremonier och ritualer. Agerar även läkare åt stammen med hjälp av örter och drycker.
Står oftast vid sidan om hierarkin och ses med stor respekt. Shamanen beskrivs nedan.
Hantverkare:
Tillverkar redskap och övrig utrustning som inte kräver smideskunskaper. Utrustning som inte kan tillverkas plundras. I krigstid skapar de ofta väldiga och överdimensionerade murbräckor och katapulter.
Krigare:
Alla stammar har mer eller mindre krigare som är ständigt tjänstgörande. Antalet beror på omgivningen och klanens tillgångar.
Diplomater:
Khapûler tycker om att tänka och politiska intriger mellan andra illvätte samhällen är ett mycket omtyckt nöje. När det gäller andra raser så är det inte det första man gör, sänder ut diplomater.
Rådgivare:
Oftast något som de äldre tar till för att se till att samhället inte förlorar värdefull kunskap.

Shamanen
Ofta har varje samhälle flera spirituella ledare, shamaner. Deras uppgifter är att utföra stammens ceremonier och ritualer. De agerar även som rådgivare och vise män åt ledaren när hon/han ställs inför svåra beslut. Bland de övriga svartbloden, orcher och dagalusher, är det bara ett fåtal shamaner som kan magi. Men bland khapûlerna är det många som lyckas uppnå magi. De få som inte lyckas uppnå magi förlitar sig på sina örtkunskaper samt illusionstrick med hjälp av stora eldar och andra distraktioner för att skapa fruktan. Somliga shamaner försätter sig i trans, ofta med hjälp av olika drykcer och/eller andra droger för att kommunicera med andar. Spådom är heller inget ovanligt. Ben, tänder, stenar och andra föremål kastas i uppritade symboler och kan t.ex. avgöra huruvida ett fälttåg är en bra idé eller inte. Shamaner har ofta en eller flera lärjungar med sig. Dessa agerar som tjänare till shamanen och får sällan lära sig något matnyttigt. Shamaner som kan äkta magi kan inte lära ut den hursomhelst, och dom övriga shamanerna lider av samma problem då dom inte kan visa sin lärjunge att dom är bluffmakare. Oftast lär sig lärjungen örtkunskap, samt hur ritualerna och ceremonierna utförs. Kommer lärjungen på att hans mentor är en bluffmakare slår han ofta ihjäl honom i vrede över att ha blivit lurad, utnyttjad och pryglad i åratal. Efter en sådan händelse brukar dock lärjungen axla rollen som shaman inom stammen, givetvis med den tidigare shamanens ”krafter”.
Samtliga raser, frånsett olog-hai, har shamaner.
Seder och bruk

Ritualer
Ritualer inom illvättarnas samhälle är shamanernas yttersta sätt att visa sin makt. Liksom det är i de flesta andra rasernas samhällen. Ett otal ritualer figurerar i shamanernas repertoar. En del innefattar blodsoffer för att blidka demonerna och få dem att vända deras blickar ifrån illvättarna för en tid. En del för att rena personer eller föremål från elaksinnade andar, vissa av dessa väldigt smärtsamma och destruktiva. Andra ritualer har att göra med att kontakta andar och väsen för att få reda på vad som komma skall. Det mesta finns, kan man kort och gott påstå. Heltäckande i den här frågan är dock att Shamaner tenderar att göra det hela väldigt effektfullt med rök, eld, mäktiga stämmor och konstiga ljusspel för att ytterligare trygga sin makt i klanen, för alla vet ju att det gemene khapûlen fruktar mystik och andra ting som är svåra att sätta fingret på.

Ceremonier
Shamanerna har även hand om de otaliga cermonier som präglar illvättens liv. Vid de flesta manbarhets riter/mognadsriter står en shaman och mässar och stänker olja och bränner rökelser. Shamanerna är även närvarande när en ny ledare ska inta sin position och när en gammal ledare dör.
I stort så är både ritualer och cermonier bara smådelar av en illvättes liv och shamaner måste kämpa hårt för att behålla sin position i samhället.
Religon och tro
Illvättarna skiljer sig från de övriga när det gäller extrem fruktan från okända ting. Men på grund av deras starka magiska shamaner så har de ändå ett starkt drag av det som orcher och dagalusher har, rädsla för det övernaturliga.
Den tro och religion som praktiserar bland khapûler handlar oftast om andar och inte om gudar. Andarna antas ibland ta en humanoids gestalt, en del med djurhuvuden, andra med vederstyggliga demoniska anleten. Ett antal andar anses vara väsen som inte går att se eller ta på.
För att hedra andarna finns det enkla ritualer och cermonier. Merparten av andarnas skäl till existen handlar om fruktan från svartblodens sida. Ett fåtal handlar om hopp och några handlar om njutning.
Kunskapen om dessa andar kommer från shamanerna. Shamanerna är oftast de som tillverkar symbolerna för de olika andarna och även tolkar andarnas tecken när någon ande vill förmedla något. Flera av andarna som tillbes härstammar från svartblodens tidigaste historia och bortom den. Det är allmäna andrar som de flesta känner till, men för den delen så tillber inte alla dessa.
För den generella illvätten är religionen något som är en del av samhället. Det är ett sätt att mota det övernaturliga. Bland illvättar finns det många religösa fanatiker och det finns tillfällen i olika samhällens historik där shamanerna har försökt tillskansa sig makten på grund av sina många följeslagare.

Döden
En illvätte är rädd för döden och föredrar att planera så att motståndaren hamnar där istället för honom/henne själv.
Vid en illvättes död behandlas kroppen varsamt. Det bärs bort, tvättas, gnids in med oljor och det, ifall tillfälle ges, sker cermonier och invecklade ritualer över den döde. Efteråt begravs kroppen och det placeras offergåvor i graven. Desto större rang på illvätten, desto mer saker placeras i graven. Högt placerade illvättar kan få stora rum i bergen som personliga gravkammare.

Utsmyckning
Illvättar tycker om att utsmycka sig själva, de smyckar sina vapen, dekorerar sina kläder med broderier och annat. Till och med väldigt lågt ställda illvättar försöker förhöja sina klädedräkter med broderier. Det är oftast krigare och spejare som föredrar att låta bli så mycket prål, men det har naturliga förklaringar och har ingenting med att de inte vill eller har råd med det.
Ben, fjädrar och annat som kan inhämtas från naturen är ingenting som det generella svartblodet brukar bära på sig. De som tar till såna dekorationer är shamaner.

Handel
Illvättar är praktiskt lagda och har stor fallenhet för tillverkning. Oftast tillverkar de sina saker själva inom samhället. De använder guld och ädelstenar som betalningsmedel. Ibland så handlar illvättarna med människor med låg moral och även med orcher. Från dem får de material som de har ont om.
Från både människor och orcher kan illvättarna köpa slavar som de ibland använder till tyngre arbeten som de själva inte vill röra vid.

Språk
Khapûlernas språk har glömts bort i dimmornas begynnelse. Det ersattes med orchernas kanthuggna Burzjab, Urukgîjab eller som det kallas på människospråket, Svartiska. Genom sin kontakt med människor har vissa illvättar tagit till sig att prata människospråk.

Territorium, Revir
Khapûler är otroligt revirmedvetna och låter ingen passera över deras gränser. Deras spejare är ständigt på jakt efter varelser som försöker attackera dem eller göra räder. Främsta fienden är andra illvätte samhällen, sedan är det olika orcher som försöker tillskansa sig varor genom snabba räder. De samhällen som är byggda i djupa grottor har ett absolut skydd mot yttre fiender, frånsett mot andra illvättar.