Allmänt om Artaria
Det Artariska riket är väldigt gammalt, långt över 1000 år, så mycket av dess äldre historia är höljt i dunkel och inlindat i sägner och myter.
Landet kring floden Yfnon och runt staden Irathia tillhör dock rikets äldsta områden, varifrån man expanderat till dess nuvarande utbredning. Expansionen har skett stegvis genom en kombination av allianser med näraliggande riken och genom regelrätta fälttåg.
Den Artariska strategin har ofta gått ut på att locka grannarnas härskande klass med alla de fördelar det inneburit att ansluta sig till det mäktiga och rika Artaria. Genom att frivilligt inordna sig i det nya riket har den gamla härskarklassen i de små grannländerna kunnat behålla sin lokala makt. Samtidigt har de blivit adlade och har på så sätt kunna ta plats i Artarias styrande råd. Givetvis har det inte alltid gått lugnt och smärtfritt, och då har den Artariska krigsmakten inte visat någon hänsyn utan brutalt krossat motståndet.
Men, så länge provinserna varit lojala mot centralmakten, betalat sin skatt och ställt upp med soldater då det behövts så har de styrande i Irathia inte haft någon anledning att blanda sig i det lokala livet (Does it work? Then don't try to fix it). Artaria har också tjänat på detta eftersom det är enklare och billigare att förvalta provinser som anslutit sig "frivilligt" än att behöva ockupera ett område och med svärd göra dem till goda artarier.
Artaria är med andra ord en statsbildning som skapats uppifrån och har så småningom blivit en blandning av folk med olika ursprung, vilket återspeglas i den artariska adelns namnkultur. Genom ingiften kors och tvärs har dock adelssläkterna blivit så blandade med varandra att det egentligen bara är namnen som indikerar dess olika rötter. De har blivit Artarier. Under årens lopp har många adelsätter kommit och gått och det är idag meningslöst att försöka spåra några etniska ursprungsområden för de olika släkterna.
Det artariska språket har med tiden spritts över hela riket och även långt utanför dess gränser. Detta skedde först inom adeln och byråkratin, därefter inom handeln och till slut även som vardagsspråk för den stora massan. Möjligen kan det gamla språket talas längst ut i vissa isolerade byar och en del gamla sedvänjor kan leva kvar, men det är inget som är relevant för kampanjen och därför inget som bör spelas. Språket inom kyrkan är Högartariska som är detsamma som latin i vår värld.
Den artariska adeln är, trots skiftande namn, ganska homogen och har i stort samma uppsättning med värderingar. Det betyder givetvis inte att man älskar varandra. Många av släkterna är bittra fiender, men man är ändå noga med att följa de hedersregler som finns.
Etnicitet och "modern nationalism/rasism" har på grund av adelns blandning inte varit relevant för att skapa Artaria. Man har inte accepterat sådant hos den breda befolkningen heller eftersom sådana tendenser skulle kunna leda till oönskade motsättningar och till och med hota rikets enhet. Enkla bybor kan dock ofta vara misstänksamma mot de som inte är från byn och handelsmän är naturligtvis också misstänksamma mot andra handelsmän (genom sig själv känner man andra). Nedsättande tal om alver, elerier, högländare och andra barbarer är inte heller ovanligt.
Rikets enhet bygger på att adeln kontrollerar sina län och att befolkningen i övrigt gör som de blir tillsagda. Det innebär att Artaria är ett utpräglat klassamhälle där var och en har sin roll och håller sig till den. Så länge ingen hotar herrarnas ställning så hotar dessa inte heller folket, vilket ger en stabilitet och trygghet som alla tjänar på. Allmogen (allmänheten) är dock inte på något sätt livegen. Om de upplever förtrycket alltför betungande kan de flytta till någon annan plats, men det är ganska sällan det sker.
Artarierna är djupt troende och kyrkan har stor makt. Aeterna är den högste och tron i sig innebär att man accepterar andra gudar, falska som sanna. Dessa är kategoriserade som onda eller goda och kyrkan kan ändra inställning. De onda gudarna kallas Arkonter och de goda kallas Eoner. En del gudar anses goda, men kan mycket väl ha ondskefulla fanatiska dyrkare. Ett gott exempel på det är den Artariska dödsgudinnan Hektra. Aeterna är den evige och det är varken en man eller kvinna även om man tror att människan ändå är skapat efter dess avbild. Men Aeterna anses vara som en evig låga, något abstrakt som är omöjligt att nå. Alla andra varelser är uppenbarligen inte skapade i Aeternas avbild och är därför lägre stående.
Högalver har kommit genom historien att få en rätt betydande roll i Artaria och i Tyra har de även en rådsmedlem som sitter med i stadens råd. De lever i Tyra sida vid sida med människorna och då de levt länge och besitter stor kunskap respekteras de högt och väl. Högalverna har också byggt ett fäste i utkanten av länet Olivia, vars län också Tyra ligger.
Mystik och magi är något som intresserat kyrkan och adeln under lång tid. När magin var mer utbredd så var den förbjuden i Artaria, men den nyttjades av många ändå i det fördolda. Inkvisitionen skapades därför och hade från början som en av sina huvuduppgifter att rensa riket från mörk magi. Senare när magin försvann och återkommit i mycket mindre skala ägnar sig istället inkvisitionen sig åt att rensa bort Arkontiska (onda) inslag inom riket samt agerar domare i andliga ärenden och där det inte finns andra domare inte sällan också vanliga domare.
Handel är otroligt viktigt i riket och så även gruvdriften. Man handlar mycket med alla grannländer men även med ögrupper och riken bortom havet. Handel sker också mellan länen och det existerar främst fyra kända handelshus och de är:
· Handelshuset Berasic - tillhör familjen Berasic vars överhuvud är Hertigen Miroslaw von Berasic.
· Handelshuset Otila och döttrar - ägs numera av Hertig Cyril Miezko.
· Handelshuset Fjädern - det enda handelshuset som inte ägs av någon hertig utan ägs av en flera familjer, närmare bestämt 7 stycken.
· Handelshuset Cassis-Faraone - Ägs av hertiginnan Alina De Cassis-Faraone.
Dessa handelshus har massor av handlare och filialer under sig och de är har alla ensamrätten på vissa, av högrådet, bestämda varor.
Artariska folket är ett väldigt stolt folk där patriotism och tro är grundstenar. Enligt tron är man det heliga folket (människor) och som världens största och rikaste land med världens största mänskliga armé anser man sig också vara något av världens mittpunkt. Det där är drag som kan uppfattas av somliga utifrån som stöddigt och ibland lite arrogant, men det är inte så Artarierna ser på sig själva.
Militären är en viktig del av riket och den har nyligen genomgått en omstrukturering för att möta de nya utmaningarna som riket står inför. Att tillhöra militären är något att vara stolt över och det är folk i allmänhet medvetna om. Man gillar verkligen sina soldater då det är dessa som skyddar riket titt som tätt. Varje län har sin egen styrka och riddare och även om det händer att län strider mot varandra och län byter ägare så är man alltid noga med att tillsammans bekämpa yttre hot!
