Mörkeralver

 

Mörkeralvernas historia
När gudarna skapade de första alverna skapade de en slags ur-alver, som kallades de Förstfödda. Istället för själ fick alverna andar, vilka var odödliga och gjorde så att alverna inte åldrades och dog utan levde för evigt. De Förstfödda delade på sig och började leva på olika sätt, och deras avkommor blev de olika alvraserna.

De alver som hängav sig åt skuggorna och natten och drog sig undan från dagsljuset kallades mörkeralver. I de höga, avlägsna bergen dit solens strålar sällan nådde anlade de ståtliga borgar och befästningsverk. De omgav sig av höga murar och livnärde sig på bergens rikedomar med vilka de kunde byta till sig vad de än begärde. Mörkeralverna var skickliga handelsmän men också makthungriga och grymma varelser som inte tvekade att dra vapen mot någon.

Mörkeralvsriken stred mot varandra om landområden, naturtillgångar och ära så till den grad att rasen långsiktigt försvagades och många länder gick under i kampen. Några föll i sitt försvagade tillstånd offer för svartblodens skövlingar eller människorikenas expandering. Inbördeskrigens era tog slut när krigarnas led blivit för tunna för att kontrollera de erövrade områdena. En tid av återhämtning och återuppbyggnad inleddes. Urgamla allianser väcktes till liv och på vissa håll samarbetade man för att stå emot utomstående hot. Konflikter mörkeralvsriken emellan var fortfarande vanliga, men inte lika omfattande. Det råder nu en inofficiell och mycket skör vapenvila som rubbas av minsta vind, men trots allt kommer rasens överlevnad i första hand.

Följande information är den allmänt gällande synen på mörkeralver i Eleriakampanjen. Dock skall informationen mest ses som riktlinjer och inte som regler, med undantaget för utseendekraven. Det finns alltså gott om utrymme att hitta sin egen stil. Frågor eller idéer diskuteras gärna med arrangörerna.

Samhällen
Mörkeralverna lever oftast i bergsriken av varierande storlekar, eller på andra från människor avlägsna platser. De har både stora städer och små byar i sina riken, och samhällsordningen är strikt hierarkisk. Militären har en viktig roll för de krigiska mörkeralverna, och var och en vet antagligen hur de slåss även om de är skrivare eller diplomat. Ibland har familje- eller klantillhörigheten en viktig roll i var på samhällsstegen man befinner sig, men detta är inget som hindrar en från att klättra högre vilket är många mörkeralvers mål.

Riket styrs oftast av en Furste eller Furstinna. Denna är alldeles för viktig för att lämna landet och är alltså inte ute och promenerar på de leriga vägarna i Eleria utan bärstol och en imponerande eskort. Några få av Furstarna och Furstinnorna är Urfurstar, ännu levande Förstfödda, men oftast har dessa ”gått vidare” sedan länge och ersatts av yngre talanger.

Mörkeralverna är oftast ganska hemlighetsfulla om landets exakta läge och sin armés storlek av försiktighet för att eventuella fiender inte ska använda informationen emot dem. Många riken är som sagt försvagade av svartblodens härjningar det senaste århundradet samt de tidigare krigen mellan mörkeralvsrikena, något som de oftast inte låtsas om. De kulturella skillnaderna mellan mörkeralvsriken kan vara stora vilket ibland kan leda till konflikter, men mörkeralverna har lärt sig av sina misstag och vet därför bättre än att driva med ett annat rikes seder och bruk. Dessutom har mörkeralverna ofta en enad front utåt när det är andra raser inblandade och kan framstå som väldigt sammanbundna även om så inte är fallet egentligen.

Rikena har ofta utsända grupperingar på andra platser i världen för att bedriva handel, samla information, diskutera politik med andra riken och så vidare. I Eleria är handeln ofta i centrum, på grund av de väletablerade handelsdagarna varje år. De grupperingar som befinner sig i Eleria har därför ofta handelsmän eller diplomater i gruppen som kan föra talan för Fursten eller Furstinnan i hemlandet.

Yrken
I riket finns naturligtvis alla yrkesgrupper som krävs för att ett land ska fungera. I fält, som på en utpost i Eleria, behövs inte alla. Vanliga yrken i en utsänd grupp från riket är krigare, diplomater, handelsmän, präster, skrivare, spejare, budbärare, kartritare, skattemästare, tjänare, mordans, magiker och många fler. Fantasin sätter gränserna. Det viktiga är att alla framstår som det de vill föreställa, det vill säga att man lever upp till rollen med sitt rollspelande.

Magiker är något som många mörkeralvshov håller sig med. Det finns antagligen en magikerakademi eller likande i varje mörkeralvsrike, och även om deras makt är begränsad är de respekterade och aktade. Dock finns det vissa mörkeralvsgrupperingar avskyr magi och där är magiker inte välansedda. En magiker föds till yrket, men det tar tid att lära sig att utföra sina magier (magibevis som utfärdas av arrangörerna).

Druider är neutrala och vapenlösa och får inte anfallas. Deras skyldighet är att hela alla, oavsett bakgrund. Denna form av opolitiskhet är inte uppskattad hos mörkeralverna, varför det inte är vanligt med mörkeralviska druider. Även druiders kunskapsnivå styrs av arrangörerna.

En mordan är en mörkeralvisk tortyrmästare. Han eller hon föds till yrket och växer upp hos en fullärd mordan som lär ut sina kunskaper om tortyr i olika former. Som vuxen har den till uppgift att få fram information eller utfärda straff, och är inte alltid en särskilt populär person i det mörkeralviska samhället. Endast en mordan kan få en mörkeralv att skrika av smärta. En mordan kan föräras med bevis som visar hans eller hennes grad av skicklighet, i form antalet blodsdroppar på sin verktygsväska. Dessa droppar utfärdas av arrangörerna.

Handel
Mörkeralvernas riken ligger ofta olägligt vilket medför att de inte har tillgång till alla de föremål de önskar omgiva sig av. Vissa riken saknar tillgång till bra trä till möbler och pilbågar, i andra växer grödor för dåligt. Några har ett överflöd av smaragder men inget silver att infatta dem i. Därför bedriver rikena handel med varandra och ibland andra raser.

Religion
De Förstfödda som blev mörkeralvernas anfäder skapades av Gudinnan Môrëss, enligt de flesta mörkeralver. Hon är den vanligaste av mörkeralvernas gudar, och även de som tillber andra brukar acceptera att Hon skapade mörkeralverna. Môrëss betyder mörker på det urgamla språket, och förutom mörkeralverna sägs hon ha skapat skuggor, stjärnor, månen och natten. Varianter på detta förekommer.

Vissa mörkeralver hänger sig åt andra, skyddshelgonsliknande gudar. Exempelvis kan de tillbe den numer hädangångne Förstfödda som grundade riket, en hjälte som efter att ha räddat mörkeralverna från undergången förvandlades till en gud eller något helt annat. De kan även tillbe Môrëss och sin egen gud i kombination.

Krig har utkämpats mörkeralver emellan på grund av religionen, eftersom det är en så pass känslig fråga. Vissa mörkeralver tar illa vid av att diskutera religion, andra anser att den andra parten bara är okunnig som inte tillber ”rätt” gudinna eller gud. Hur som helst bör man närma sig ämnet med försiktighet.

Vad som händer efter döden är olika. De som tillber Môrëss tror att man går till henne eller upptas av henne, att hon kallat en till sig och så vidare. Andra tror att anden vandrat vidare och återföds i en ny alv. Teorin om att det bara finns ett begränsat antal andar är vanlig. Enligt den tron är självmord oacceptabelt, eftersom anden då förgås istället för att återfödas.

Uppträdande, känslor och moral
En mörkeralv är vanligtvis en behärskad varelse. Den kan bli arg, förolämpad och så vidare men visar det inte genom att direkt börja skrika och gorma. Mörkeralverna vet redan att de är förmer än alla andra och rycker därför mest på axlarna eller rynkar högfärdigt näsan över andras okunnighet. Ett överlägset, hånande leende som antyder att man vet mer än den andre är ofta ett tillräckligt svar på andras provokationer.

Sorg och kärlek är känslor som väldig sällan uttrycks hos mörkeralverna, kanske för att de lever för evigt och vet att de kommer ha tid att uttrycka dem senare.

I strid är mörkeralver traditionellt sett tysta, bortsätt från eventuella direktiv och order från befäl. De strider, faller och dör i tystnad, som ett bevis på hur oerhört disciplinerade de är. Detta är inget alla grupper måste följa men det är effektfullt och mörkeralviskt. Endast en Mordan, en tortyrmästare, kan få en mörkeralv att skrika av smärta.

Alla behöver inte vara disciplinerade och känslokalla, men om alver som får utbrott eller agerar okontrollerat skulle säkerligen anses opassande av andra grupper.

De mörkeralviska hederskänslorna är betydande. Alver ljuger inte, men mörkeralver säger inte heller sanningen om de inte har något att tjäna på det. Mörkeralver drar sig inte för något för att få det de vill men har också en ära och ett rykte att tänka på. Handelsavtal och liknande respekteras.

Lönnmord är hederslösa mord och därför inget mörkeralver befattar sig med om det kan undvikas. Detta är drowalvernas specialitet, och drower är ärelösa förrädare. Möjligen finns mörkeralviska spejare med ”specialegenskaper” men det är inget man talar högt om.

Relationer gentemot andra
För alla mörkeralver är det en självklarhet att de är den överlägsna rasen. Andra alver står snäppet under. Mot dessa uppträder mörkeralverna neutralt om inte situationen inbjuder till annat. Det händer att de bedriver handel med dem och sluter avtal eller tillfälliga allianser när det gynnar båda parterna. Skogsalver betraktas som lite enfaldiga men med en vapenmakt som skall respekteras. Högalverna är hemlighetsfulla och människoälskande, men besitter ofta värdefull information och är duktiga förhandlare. Drowalverna är de minst älskade av alvsläktena. De är kända för att svika, hugga i ryggen och bringa förstörelse. Det sker ibland ett visst samarbete med dem, men då finns möjligheten att de vänder tvärt och slår tillbaka mot egna ledet.

Krig mellan alvraserna är för de flesta alverna otänkbart, då alla alver (utom drowalverna) sätter äran så högt att de skulle strida till sista man, vilket skulle leda till att alla alvraser utplånades. Detta gör att alver inte brukar våld mot varandra utan att först tänka igenom situationen mycket noga, och enbart i konflikter som inte rör hela rasen.

Människor och annat pack ses som lägre stående varelser. I rikena används de ibland som slavar, och att samtala med en människa är något man inte gör om man kan undvika det. Orcher kan övertalas att utföra sysslor eller slåss åt mörkeralverna, men de är stinkande inkompetenta varelser som med jämna mellanrum har varit hot mot mörkeralverna.

Demoner finns det många varianter av, och de flesta vill man inte umgås särskilt nära med. Mörkeralver har dock en ovanligt god relation till demoner och demonkultister jämfört med andra alvraser. Det finns tillfällen då de kan tjäna på att samarbeta med dem, och det har förekommit att mörkeralver har agerat språkrör åt demoner. Vissa grupper besitter mer information om demoner än andra.

Halvalver existerar inte.

Förstfödda
De Förstfödda var de allra första alverna. De tillhör ingen enskild alvras utan är ur-alver. De flesta av dem har för länge sedan dött, men några få lever än idag. Hos mörkeralverna finns ett par stycken som dock inte lämnat sina borgar på århundraden, och åtminstone en finns hos Högalverna. När en alv möter en Förstfödd fylls han eller hon omedelbart med respekt och vördnad för den uråldrige varelsen. Kraften den Förstfödde utstrålar är så stark att andra alver nästan kan ta på den.

Endast undantagsvis har Förstfödda vistats på området.

Giftimmunitet
Alver är immuna mot all form av gift. Detta innebär att de kan äta och dricka allt utan risk för att dräpas, men de påverkas inte heller av berusningsdrycker, smärtstillande eller sövande medel och så vidare. Örter som stoppar blödningar och sluter sår fungerar, men inte mot smärtan.

Sjukdomar och bett från vampyrer och liknande har heller ingen effekt (mer än att det sistnämnda antagligen skulle göra väldigt ont). Undantaget är Smittan, en uråldrig sjukdom som nyligen dykt upp på nytt. Den drabbar alla, alv som människa, och ännu finns inget botemedel. Smittan sprids inte genom vanlig kontakt.

Dagsljus eller inte?
Mörkeralver är inte så förtjusta i dagsljus, men dör inte av solens strålar. Vissa mörkeralvsgrupper går inte ut förrän på eftermiddagen, andra i skymningen och vissa när det blivit helt mörkt. Hur man vill göra detta får man bestämma själv, men det kan bli varmt och besvärligt att springa runt i rustning, svarta kläder och smink hela dagen om det är väldigt soligt.

Språk
Mörkeralver talar ”det allmänna språket” (det vill säga svenska). Eftersom mörkeralvsrikena ligger både när och fjärran är det dock inte konstigt om de utvecklat ett eget språk som de talar utöver detta. Engelska är dock inte okej, och sindarin och quenya är för skogsalver. Hitta i så fall på ett eget.

Nyhet! Specialregler i strid
Mörkeralver är fysiskt starkare än människor och andra alver. Därför har alla mörkeralver från och med hösten 2011 ett extra KP, kroppspoäng. Det innebär följande:

Människa utan rustning: 2 KP
Mörkeralv utan rustning: 3 KP

Med lätt rustning menas ringbrynja, läderharnesk eller liknande. Full rustning är plåtrustning som täcker hela kroppen.

Texten är sammanställd av Otilia Bogen
Uppdaterad 2011-08-16