Samhälle

Allmän Samhällsuppbyggnad, flera olika samhällen.
Svartbloden tillhör alltid ett samhälle och ibland flera. Det första samhället svartblodet över huvudtaget känner till är gruppen. Sedan kan svartblodet få uppleva hur det är att bo och leva med en stam och eventuellt även uppleva klansamhället.

Det normala samhället är gruppen. Nästan alla svartblod tillhör eller har tillhört (innan de blev utsparkade eller i väg jagade) en grupp. En grupp med svartblod varierar i storleksordning från 3 till 800 individer. Ibland går två eller flera grupper ihop för en kortare tid, en allians för att möta en yttre fiende eller för att lösa ett gemensamt problem. Ibland så fortsätter ”sammanfogningen” eftersom det fungerade och de två grupperna kunde komma överens. Vid ett sådant tillfälle skapas en stam. Grupperna inom stammen skapar sig då ett Stam namn och väljer en stamhövding. Oftast är det någon av de ursprungliga gruppledarna som tar makten vid de tillfällena. Själva valet är inte demokratiskt utan handlar mer om råstyrka. De grupper som ingår i stammen behåller sina egna gruppnamn för att särskilja sig själva. Vid möten med andra grupper nämner de vilken stam de tillhör men nämner samtidigt sitt egna gruppnamn.
Den nybildade stammen har att välja på att antingen bo ihop eller bo utspridda. Ifall de bor ihop så blir grupperna specialiserade på olika yrken. Beroende på område och hur det ser ut blir grupperna specialiserade på olika saker. I ett område med få fiender kan en grupp bli jägare och en annan är krigare som är avsedda för försvaret av stammen. Ytterligare en grupp kanske blir spejare och ytterligare en blir samlare.
Ifall stammen beslutar sig för att det är enklare att överleva på avstånd från varandra så fortsätter grupperna som de gjort förut. Det nya som händer är att grupperna samlas till stammöten, för att diskutera nya och gamla problem, för att välja ny stamhövding när den gamla dör, att värva nya svartblod och föra vidare historier. Om stammen har shamaner så får de en viktig roll på mötena, de har cermonier och ritualer med svartbloden för att påminna dem om varför de bildat stammen. Ritualerna blir en ny bindning till varandra.
Många stammar överlever inte sin första stamhövdning. Den första hövdingen brukar vara väldigt karismatisk och stark. När han dör händer det att grupperna inom stammen inte kan enas om en ny hövding (så många vill vara på toppen) att stammen faller ihop som ett korthus. Ibland leder det till våldsamma krig mellan grupperna. Ifall grupperna lyckas välja en ny stamhövding så har de lyckats etablera sin stam och därmed få igång en kontinuerlighet som förhoppningsvis överlever flera generationer.
I bildandet av en klan så är det två eller flera stammar som går ihop. Samma sak som gäller för en stam gäller för en klan. En klan kan bestå av så lite som strax under tusen svartblod men oftast är det flertalet tusen individer i klanen.
Honornas och ynglens roll i samhället
Att säga ordet kvinna på svartiska är helt enkelt att säga ”ej man”. Inom det orchiska samhället står kvinnan generellt inte högt. Inte för att dom är kvinnor utan för att dom sällan är krigare. En kvinnas status kan jämställas med ynglen och de få gamla. Deras främsta uppgift är att förse gruppen med mat samt att föda nya orcher. Den som tror att en orchisk hona inte är stridsduglig misstar sig dock grovt. Att växa upp i ett samhälle där den starke har rätt, motiverar dom flesta honor till att kunna försvara sig. Vissa har dock sökt skydd hos stora krigare i gruppen och den som ger sig på en sådan hona får stå till svars mot krigaren. Det kan även tilläggas att en krigare inte bara har en hona under sitt beskydd utan kan ha flera stycken och en stor stamhövding eller klanledare omger sig ofta av ett harem av honor.
Orchen föds på samma sätt som en människa, med skillnaden att graviditeten endast varar 6 månader. En annan skillnad är att orcher har lätt att föda fler än ett yngel, 2-3 yngel är inte ovanligt. Ett ensamfött yngel är större än dom som kommer i kullar och är oftast uruk-haier.
Efter att ynglen fötts är det honans uppgift att klä, mata och lära dom om livet. I den läran ingår allt från att samla mat till regler och seder inom gruppen. Under denna tiden visar hanarna inget intresse för ynglen, och vem som är vems far är ingen som vet eller bryr sig om. Honorna tar även hand om varandras yngel och familjekänslan blir mot gruppen och inte mot enskilda individer. När ett yngel nått en ålder av ca 10 år placeras han där han bäst behövs, t.ex. jägare, samlare, arbetare i skog eller gruvor etc. Denna placering görs av suggorna ”Kûrz nashrai”, en enskild eller grupp som står över dom övriga. Det är samma grupp som ansvarar för att allt, som ledaren inte engagerar sig i, i gruppen fungerar som det ska. Om fler hyddor måste byggas eller att matförrådet börjar tryta så är det inget att påpeka för ledaren utan istället vänder man sig till suggorna. Dessa håller ständigt rådslag om vem och vad som ska göras i lägret.
Undantaget för detta är de som ska bli krigare. Dessa handplockas av högre rankade krigare som behöver nytt blod i leden. Dom första plundringstågen/räderna är mest för att lära den nye hur strid går till, och ges det tillfälle att döda någon sårad får ofta den nye prova på detta. För övrigt hålls dom ofta i det bakre leden.
Så snart den nye ynglingen visat tecken på att han kan strida ses han som en krigare och har plötsligt stigit avsevärt i rang.
De äldre i samhället
De äldre orcherna är något utav parasiter, tillför inte mycket och tar upp lika mycket plats som en krigare. Det enda som håller dom vid liv är orchers outtröttliga törst på historier. Då en gammal orch är något som man sällan ser, p.g.a. dess krigiska natur, så tas varje tillfälle i akt för att höra en storslagen berättelse från förr. Dessa berättelser är nästan uteslutande påhittade sagor med fragment ifrån dom sagor de hörde när dom var unga. De sagorna var troligtvis också lögn o.s.v. då en långlivad orch troligtvis spenderat sin tid med att samla bär eller arbetat i en gruva, överallt utom där äventyr och risk för döden existerar.
Lagar i ett svartblodssamhälle
Lagar varierar väldigt mycket från stam till stam och klan till klan. Mord är något som inte är accepterat i orchernas samhälle. Att mörda någon anses som fegt och nesligt och slutar oftast med att mördaren slås ihjäl av en uppretad klunga som fruktar samma öde som den mördades. Det är t.o.m. så att orcher ser på sina lönnmördare med lika mycket respekt som förakt.
Däremot är det alltid välkommet att utmana någon på blodsgång om dennes position eller vem som har rätt i ett tvistemål. Det är i de flesta samhällen fritt för den utmanade att avböja blodsgången, men då anses han som en förlorare och ynkrygg. En annan vanlig regel inom blodsgången är att den utmanade kan kalla in en ersättare, något som ofta tillämpas av ledare som blivit för gamla och feta för att strida. Blodsgångarna hålls ofta på en speciell plats om de befinner sig i lägret. Speciella gläntor, raviner eller andra öppna områden med gott om sittplatser, då detta ”folknöje” inte missas av någon. Innan en blodsgång hålls utför shamanen ofta ritualer och ceremonier, då stora eldar tänds och mängder av orcherdrank inmundigas. När skaran hamnat i ett blodtörstigt tillstånd går kämparna till platsen från skilda håll, målade med symboler och skräckinjagande mönster. Det vanligaste är att kämparna väljer rustning och vapen efter behag, projektilvapen förbjudna, och att striden pågår tills dess att motståndaren är nergjord. Alla metoder är tillåtna och uppfinningsrikedom belönas ofta med rungande jubel ifrån åskådarna.
Det finns dock variationer på även detta, såsom regler om första blodsspillan, obeväpnade strider samt pauser för intagande av mer orcherdrank. Gemensamt för blodsgångarna är att dom hålls till ett begränsat område. Även om en armé ute i fält beslutar sig för att hålla en blodsgång, så markeras alltid ett område för duellen ut, antingen genom nedstuckna spjut eller genom utplacerade sköldar. Att kliva utanför det stridande området som kämpe kan vara ett ödesdigert misstag, då det ses av åskådarna som att kämpen flyr och vanligtvis misshandlas kämpen svårt, om inte till döds, av den druckna skaran.
Blodsgången används inte bara inom den egna gruppen, stammen eller klanen, utan även mot andra klaner. Istället för stora krig har fejder utkämpats av endast ett fåtal krigare medan de övriga orcherna festat och hejat på tillsammans. Denna sed är så pass gammal och respekterad att förlorarna finner sig i situationen och lever därefter.
Något som straffas hårt är stöld från stammens eller klanens förråd av mat eller verktyg/vapen. Detta straffas oftast med döden. "Om man hugger av en arm kommer inte snegan vara lika effektiv, alltså är det lika bra att slå ihjäl veklingen", är det vanligaste resonemanget. Dessa är dock lite annorlunda i militära sammanhang då varje snega behövs. Den första brukar inte mynna ut i något annat än maktskifte och den andra brukar mynna ut i en vecka eller tvås vakttjänst eller matlagning.
En hel uppsjö av regler och lagar finns, men det är mycket få som är heltäckande för hela svartblodssläktet. Bland annat finns det regler om diktatorstyre, i flertalet grupper är gruppledaren styrande i sin egen rätt. Men i större enheter, stammar och klaner, kan det bli politiska fraktioner som gör att hövdingen inte längre är envåldshärskare. Bland annat försöker både andra ledare samt shamaner få tag i stora kakbitar av makten. För sådana tillfällen finns olika lagar för hövdingen att ta till när det finns risk för krig.
Orcherdrank
Orcherdrank är namnet på den dryck som orcher och övriga svartblod dricker mest förutom vatten. Dranken, som för andra raser är otänkbar att drickas och för alver giftig, dricks så fort det finns tillfälle. Samtliga högtider och ceremonier firas med orcherdrank och det är till och med så att själva dranken har en egen högtid, Za Gashpau Drau. Receptet på dranken är komplicerad och kräver goda kunskaper bland svampar och rötter. Shamanen är vanligtvis den ansvariga för framställningen och kan leda expeditioner till avlägsna platser för att anskaffa ingredienser. Vissa större stammar och klaner har särskilda bryggare som enbart sysslar med framställning av dranken då försörjningen av stammens intagande av drank skulle bli en heltids sysselsättning för shamanen. Drankens effekt är varierande beroende på vilka svampar som används vid tillverkningen, men gemensamt för alla är att de har en berusande effekt. Vissa dranker ger även hallucinationer p.g.a. att giftiga svampar såsom flugsvampar blandas ner, något som gör att konflikter under ceremonier och dyl. lätt uppstår. Bryggaren erhålles alltid en upphöjd position och vissa stammar är så berömda för sin drank att de skyddar sin bryggare över allt annat.
Vanliga yrken i ett orchsamhälle
Den största skillnaden på ett människosamhälle och ett orchsamhälle är att bland människorna utdelas det oftast lön. Orcherna arbetar för kollektivets bästa och dessutom med den uppgift dom blivit tilldelad. En orch kan givetvis bli less på sin syssla och vilja göra något annat, men han skulle aldrig göra något på eget bevåg. Såvida Kûrz nashrai eller Durub inte befaller annat stannar orchen på sin plats. En jägare som ensam beslutar sig för att samla ved istället för att förse gruppen med mat utsätter gruppen för ev. svält och kan lätt leda till att han själv blir huvudrätten. Mardrömmen vore ju om bryggaren skulle besluta sig för att fiska…
Här följer en lista med korta beskrivningar på några typiska yrken inom en orchstam:
Jägare:
Fäller villebråd och placerar ut fällor. Förser stammen med kött.

Samlare:
Allt som kan plockas från marken eller buskar/träd är samlarens område. Bär, frukt, svamp, ved och rötter är vanliga införskaffningar. Honor och yngel är vanligtvis samlare.

Gruvarbetare:
Somliga stammar är bofasta och nyttjar närliggande gruvor. Dessa är dock erövrade gruvor från någon annan ras. Förser smeden med malm.

Bryggaren:
Brygger stammens drank. Står högre än dom vanliga orcherna. Det är inte alla stammar som har en Bryggare.
Smed:
Framställer vapen, rustningar och redskap. Smeden är lika högt uppsatt som bryggaren och har ofta flera privilegier. Det är inte alla stammar som har en smed. Dessa stammar plundrar det dom behöver.
Shamanen:
Utför ceremonier och ritualer. Agerar även läkare åt stammen med hjälp av örter och drycker.
Står oftast vid sidan om hierarkin och ses med stor respekt. Shamanen beskrivs nedan.

Hantverkare:
Tillverkar redskap och övrig utrustning som inte kräver smideskunskaper. Utrustning som inte kan tillverkas plundras. I krigstid skapar de ofta väldiga och överdimensionerade murbräckor och katapulter.

Krigare:
Alla stammar har mer eller mindre krigare som är ständigt tjänstgörande. Antalet beror på omgivningen och klanens tillgångar. I krigstid blir nästan samtliga orcher krigare. Olika krigaryrken beskrivs nedan.

Övriga:
Förutom de vanligaste yrkena finns även de ovanligare. Desto större stammen är, desto fler ovanliga yrken, Diplomater, Rådgivare, Kartritare, Gycklare m.m.

Shamanen
Ofta har varje stam en spirituell ledare, en shaman. Hans uppgift är att utföra stammens ceremonier och ritualer. Dom agerar även som rådgivare och vise män åt ledaren när han ställs inför svåra beslut. Det är dock bara ett fåtal shamaner som kan riktig magi. Dom övriga förlitar sig på sina örtkunskaper samt illusionstrick med hjälp av stora eldar och andra distraktioner för att skapa fruktan. Somliga shamaner försätter sig i trans, ofta med hjälp av orcherdrank och/eller andra droger för att kommunicera med andar. Spådom är heller inget ovanligt. Ben, tänder, stenar och andra föremål kastas i uppritade symboler och kan t.ex. avgöra huruvida ett fälttåg är en bra idé eller inte. Shamaner har ofta en eller flera lärjungar med sig. Dessa agerar som tjänare till shamanen och får sällan lära sig något matnyttigt. Shamaner som kan äkta magi kan inte lära ut den hursomhelst, och dom övriga shamanerna lider av samma problem då dom inte kan visa sin lärjunge att dom är bluffmakare. Oftast lär sig lärjungen örtkunskap, samt hur ritualerna och ceremonierna utförs. Kommer lärjungen på att hans mentor är en bluffmakare slår han ofta ihjäl honom i vrede över att ha blivit lurad, utnyttjad och pryglad i åratal. Efter en sådan händelse brukar dock lärjungen axla rollen som shaman inom stammen, givetvis med den tidigare shamanens ”krafter”.
Samtliga raser, frånsett olog-hai, har shamaner.

Krigare
Krigarna är det mest utbredda yrket bland svartbloden. I tider av krig strider dom flesta orcherna i stammen, med undantag för dom som inte orkar hålla i ett vapen. Övrig tid skyddas stammen av yrkeskrigarna. Antalet varierar stort från stam till stam, men innehåller oftast följande:

Standardkrigare:
Stommen i försvaret, utrustade med svärd, sköld, spjut, båge el. dyl.

Spejare:
Lätt rustade, ofta med bågar, förvarnar dom de övriga krigarna om ev. anfall och bakhåll.

Bärsärkar:
Fruktade av dom flesta raser är dessa ursinniga krigare som längst fram, ofta drogade med drank och andra stridsdroger, dräper allt i sin väg.

Ingenjörer/maskinskötare:
Bygger/Sköter slungmaskiner, murbräckor och stegar. Då orcherna anfaller fasta befästningsverk såsom borgar och fästningar ansvarar ingenjörerna för undermineringen av murarna.

Trumslagare:
Trumman är ett av de få instrumenten orcherna behärskar. Ofta bärs enorma slagverk med över slagfälten, och med ett dånande muller gjuta skräck i motståndarna, samtidigt som dom driver krigarna framåt och bärsärkarna till raseri.

Fältskär/Torterare:
Hjälper de skadade efter ett slag samt assisterar vid förhör av fångar. Ofta med samma verktyg och liknande resultat.