Eleria Lajv

Sigland

Gruppbild av sigländare

Segerns folk

Sigland ligger längs med kusten i nordost. Med Norrskogen mellan sig och resten av fastlandet utvecklades landets kultur till stor del utan inflytande från andra människors riken.

Landet ligger långt österut och har därför långa kalla vintrar, något som länge har härdat dess folk.

Enligt sägnen fördes ett krig mot en magiker vid namn NaÞir och hans här av onda väsen. Den sist stående krigaren i ett slutligt slag hette Torgrim Arnarsnijum och han kröntes snart därpå.

Det var också då som han döpte landet till Sigland som enkelt översätts till segerns land.

Religon

Siglands statsreligion är snotlaugdyrkan och den är väl befäst i dess befolkning. Enligt tron släpper Snotlaug in de som är värdiga i hans hallar efter döden där det festas i evighet. För att bli värdig måste det visas prov på storhet och heder vilket många viger sina liv till. Siglands andliga ledare kallas runpräster och ägnar all tid åt att lära och förmedla kunskap i sina klaner.

Olika byar kan i många fall ha egna idéer för hur man ska bära sig åt för att nå Snotlaugs hallar. Oftast följer de dock stora djurväsen eller gamla hjältar som de efterliknar.

Blot är en väldigt central del i snotlaugdyrkan och ses som nödvändigt för att ge stora skördar eller god lycka. Det ses som en stor heder att frivilligt offras men det är lika vanligt att fiender offras.

Asatron är en mycket ung religion som när den skapades startade ett inbördeskrig i Sigland. Kriget slutade med en flerårig förföljelse efter asatroende som stod på den förlorande sidan.

Långsamt har däremot nya och gamla följare blivit flera. De är inte längre förföljda men ses ofta ned på av snotlaugtroende.

Kultur

Sigländare klär sig huvudsakligen i linne, ull, skinn och hudar. Det kalla klimatet gör det vanligt med många lager. Röda plagg bärs ofta till fest och strid. Pösiga byxor och smycken är ofta ett tecken på status. Det är vanligt framförallt hos krigare att bära ett visst djurs hudar för att efterlikna djurets egenskaper.

Havet är en av Siglands största rikedomar och är väl känt för sina långskepp som används både för handel, plundring och fiske. Det är också den säkraste färdvägen till fastlandet då Norrskogen är fylld med äldre väsen som sällan uppskattar mänskliga karavaner.

Det är ett hårt liv i Sigland och de unga får därför tidigt hjälpa till att arbeta. De får lära sig att hantera yxa både för försvar och som verktyg.

Det Siglänska språket talas sällan utanför Sigland förutom i rituella sammanhang. Ofta ger språket dialektala skillnader som t.ex. att lägga till -ur eller -ir i slutet på ord. Siglänskan är helt tagit från Islänskan.

Sigländare har en stram syn på andra folkslag. Människor från Artaria och Eleria ses ofta som hederslösa och veka. Skogsalver tycker de sällan om då de ses som fega och långsamma. Svartbloden respekteras tack vare deras styrka men hamnar ofta i konflikt ändå. Demoner och magiker är fruktade hos sigländare på grund av tron att de kan sluka deras själar och därmed hindra dem från att nå Snotlaug i efterlivet.

Sigland styrs av en konung som väljs av landets storhövdingar. Oftast är det den mäktigaste storhövdingen som väljs. Storhövdingarna styr i sin tur över olika delar av Sigland och mindre klaner styrs av hövdingar. Hövdingens ord är lag men ifrågasätts sällan. Det hårdaste straffet som kan ges av en hövding är alltid valet mellan avrättning eller att bli kallad Niding och förvisad till de frusna markerna i öst.