Eleria

Eleria är ett ungt rike i norr, fött ur landsförvisning, hopp och viljan att skapa något nytt.

När drottning Amalia Kronhjärta förvisades från Artaria följde trogna adelshus, soldater, bönder och följeslagare henne norrut. Där, långt från Artarias gamla maktspel och hierarkier, grundades Eleria – ett rike byggt på andra ideal än det land de lämnat bakom sig.

Än i dag bär Eleria spår av sitt ursprung. Här lever människor från många olika bakgrunder sida vid sida: nybyggare, handelsfolk, soldater, präster, hantverkare, lärda och äventyrare som sökt sig till norra rikets växande städer och gränsbygder.

Men Eleria är också ett land nära det okända.

I skogarna kring Navle rör sig alver, svartblod, skogsvarelser och andra väsen som människorna ännu bara delvis förstår.

Många ser Eleria som ett friare rike än Artaria. Andra menar att landet fortfarande söker sin identitet och ännu inte funnit sin plats mellan gammal tro, nya ideal och de växande konflikterna i norr.

"Alla riken föds ur hopp. Men få föds ur landsförvisning."

För länge sedan tillhörde Elerias folk det mäktiga riket Artaria.

När konung Torulf Kronhjärta dog lämnade han efter sig sin unga dotter Amalia Kronhjärta som ensam arvtagare till tronen. Samtidigt växte oron i landet. Adeln kämpade om makt, kyrkan splittrades av religiösa konflikter och många började ifrågasätta den gamla ordningen.

Mitt i detta kaos invaderades Artaria av svartblodens härar från Spetsbergen. Amalia vädjade till adelshusen att försvara riket, men endast fyra hus svarade på hennes kallelse:

Tillsammans samlade de sina lansar och mötte invasionen vid det blodiga slaget vid floden Yfnan. Efter stora förluster lyckades de driva tillbaka svartbloden och rädda riket från undergång. Segern förändrade dock maktbalansen i Artaria.

Folket började tala om ett starkare Kronhus och många ville se Amalia som rikets rättmätiga härskare. Detta skrämde stora delar av adeln och kyrkan, som istället slog sig samman för att säkra sin egen makt. I en politisk kupp fråntogs Amalia sitt inflytande och förvisades från Artaria tillsammans med de fyra lojala adelshusen.

Tillsammans med soldater, bönder, hantverkare, lärda och andra som fortfarande trodde på henne vandrade Amalia norrut. Långt från Artarias gamla centrum grundades ett nytt rike.

Enligt berättelserna kröntes Amalia till drottning ovanpå den första grundstenen i staden Fyris. Därifrån växte Eleria långsamt fram kring Norra Havets kustlandskap. Många sökte sig till det nya riket i hopp om ett friare liv, långt från Artarias maktspel och gamla hierarkier.

Eleria kom med tiden att präglas av:

• frihet
• lojalitet
• kunskap
• handel
• hoppet om en bättre framtid

Än i dag bär Fyris tydliga spår av denna tid. Staden har vuxit till ett centrum för handel, politik och lärdom, men också för rykten, intriger och nya allianser.

Sedan förändrades allt ännu en gång.

Vid floden Limon hittades guld.

Ryktena spreds snabbt genom hela Eleria och långt bortom rikets gränser. Plötsligt började guldsökare, handelsmän, soldater, äventyrare och nybyggare strömma mot trakterna kring Navle.

Nya läger och bosättningar växte fram nästan över en natt. Handeln blomstrade och rikedomar började flöda genom det unga riket. Men guldet förde också med sig nya konflikter. Även Artaria började intressera sig för rikedomarna i norr.

Samtidigt växte spänningarna mellan människor och skogsfolk kring Navle, där gamla marker och urgamla vägar plötsligt fylldes av främlingar, gruvor och nybyggare. Svåra stridigheter stod till slut på denna plats, både mellan Artarier och Elerier men även Skogens Folk, när vissa människor i sin okunskap försökte sig på att utöva sitt inflytande på dem.

I dag står Eleria mellan hopp och oro – ett rike fortfarande ungt nog att förändras, men redan gammalt nog att bära sina första sår.