Högalver
Högalverna räknas av många som de mest uråldriga av alvfolken. De lever ofta avskilt från världens konflikter och rör sig sällan öppet bland människor och andra folkslag. Därför omges de av många rykten, legender och missförstånd. Till skillnad från skogsalvernas vandrande följen och mörkeralvernas mäktiga bergsriken bygger högalverna ofta sina boningar på avlägsna och svåråtkomliga platser
- Höga skogar
- Dimhöljda dalar
- Ensliga öar
- Gamla ruinstäder
- eller dolda platser som få dödliga ens känner till
Många människor beskriver möten med högalver som märkliga och nästan drömlika. Det sägs att de rör sig tyst genom världen och verkar bära på minnen från tider långt äldre än människornas riken. Högalver värdesätter:
- Kunskap
- skönhet
- minnen
- balans
- och tålamod
De talar ofta lugnt och eftertänksamt och kan uppfattas som både visa och frustrerande samtidigt. Frågar man en högalv om vägen genom skogen får man ibland ett rakt svar. Ibland får man istället en berättelse om en stjärna, en gammal kung eller en fågel som ingen riktigt förstår förrän flera timmar senare. Många högalver har ett starkt intresse för:
- historia
- stjärnhimlen
- gamla språk
- magi
- och världens djupare mysterier
Det sägs också att vissa högalver fortfarande minns världen sådan den var innan människorna reste sina första städer.
Relationen till andra folkslag varierar.
Många högalver ser människorna som unga och rastlösa, mörkeralverna som stolta men farliga och skogsalverna som sina närmaste släktingar — även om de ibland tycker att skogsalvernas fria liv är något… opraktiskt. Och om en högalv plötsligt blir tyst och börjar titta upp mot natthimlen…
…är det oftast bäst att låta dem göra det färdigt innan samtalet fortsätter.